bikten den 12okt 20.16
jag har i nästan hela mittliv haft svårt att inte bry mig om korkade människor, rykten m.m.Jag har haft svårt att släppa vissa människor som har betytt väldigt mycket för mig, såna som jag kommer tänka på som min ungdom när jag är 85år gammal. Då kommer jag tänka på dom människorna. Men som allt annat här i livet så måste man gå vidare, och även om jag träffa dessa personerna i helgen i stan en sen kväll och dom är goa människor så vet jag även efter några minuter en flashback att det är alldeles för mycket skitsnack som kommer få mig att må dåligt, även om jag är inblandad eller inte. Men det är bara för mycket.
En person är avvisande, ignorerande och man undrar vad man har gjort den personen som man inte träffat på hur länge som helst. Man undrar om man missförstått eller är man dum rakt genom kroppen utan att man gör något? Men när man träffar denna person bara några minuter senare så är det helt normalt och trevligt och pratsamt och och glatt. Sen står man där som ett levande frågetecken och undrar om hur man själv ska bete sig? Ska man vara ignorerande eller visa sin mogenhet och vara som vanligt, trevlig och vuxen? Visa att man är stark och att denna persons sätt att vara inte kan ta på mig? Mina vänner som satt i samma sits som mig sa att jag skulle konfrontera denna person i veckan och fråga vad problemet är. Men frågan är om det är värt att lägga energi på en man knappt känner längre?
Man träffade personer i perioder denna kvällen, jag förklara mitt tillstånd om jag hade missförstått det hela eller vad jag hade och andra förstod mig, dom började prata skit om varandra och det var just då som jag insåg att hamnar jag här igen så kommer jag bara må dåligt.
Man får reda på att en vän som sagt att han egentligen inte tycker illa om mig utan att allt bara var en lögn, egentligen tycker att det är jobbigt att träffa mig när denna person själv bestämt och frågat om jag är villig att träffas och prata ut, vad gör man då?
En annan vän som jag haft sen 4an kallade mig plötsligt för fitta, falsk, slyna, och började yttra sig om en sak hon vet så lite av och kallade mig för slampa. Denna person säger åt mig att jag inte ska lägga mig i och försvara mina "vänner" eftersom jag vet så lite, men denna person kan tydligen inte följa sina egna ord.
När jag träffade nästan alla i lördagskväll på stan i olika umgängen så började jag undra om alla vet hur mycket skitsnack alla pratar om varandra?
-Nej, att lägga energi och bestämma träff för att få reda på vad problemet är med en person man inte har en aning om vem den är längre är nog inget för mig längre. Det hade varit det om året var 2007, men nu är det inte det. Jag kan ju ha missförstått men det är ju inteförsta gången man känner såhär, så ska man fråga om vad det var som hände och varför man hör en sak och sen hör en annan version. Om varför det är jobbigt att träffa mig?
Nej, att vara med en massa personer som ger en sån stark, negativ omgivning kommer bara göra mig ledsen, svag och förkrossad åter igen.
Nej, detta är inte 2007. Detta är 2009 och jag har valt en annan väg.
En person är avvisande, ignorerande och man undrar vad man har gjort den personen som man inte träffat på hur länge som helst. Man undrar om man missförstått eller är man dum rakt genom kroppen utan att man gör något? Men när man träffar denna person bara några minuter senare så är det helt normalt och trevligt och pratsamt och och glatt. Sen står man där som ett levande frågetecken och undrar om hur man själv ska bete sig? Ska man vara ignorerande eller visa sin mogenhet och vara som vanligt, trevlig och vuxen? Visa att man är stark och att denna persons sätt att vara inte kan ta på mig? Mina vänner som satt i samma sits som mig sa att jag skulle konfrontera denna person i veckan och fråga vad problemet är. Men frågan är om det är värt att lägga energi på en man knappt känner längre?
Man träffade personer i perioder denna kvällen, jag förklara mitt tillstånd om jag hade missförstått det hela eller vad jag hade och andra förstod mig, dom började prata skit om varandra och det var just då som jag insåg att hamnar jag här igen så kommer jag bara må dåligt.
Man får reda på att en vän som sagt att han egentligen inte tycker illa om mig utan att allt bara var en lögn, egentligen tycker att det är jobbigt att träffa mig när denna person själv bestämt och frågat om jag är villig att träffas och prata ut, vad gör man då?
En annan vän som jag haft sen 4an kallade mig plötsligt för fitta, falsk, slyna, och började yttra sig om en sak hon vet så lite av och kallade mig för slampa. Denna person säger åt mig att jag inte ska lägga mig i och försvara mina "vänner" eftersom jag vet så lite, men denna person kan tydligen inte följa sina egna ord.
När jag träffade nästan alla i lördagskväll på stan i olika umgängen så började jag undra om alla vet hur mycket skitsnack alla pratar om varandra?
-Nej, att lägga energi och bestämma träff för att få reda på vad problemet är med en person man inte har en aning om vem den är längre är nog inget för mig längre. Det hade varit det om året var 2007, men nu är det inte det. Jag kan ju ha missförstått men det är ju inteförsta gången man känner såhär, så ska man fråga om vad det var som hände och varför man hör en sak och sen hör en annan version. Om varför det är jobbigt att träffa mig?
Nej, att vara med en massa personer som ger en sån stark, negativ omgivning kommer bara göra mig ledsen, svag och förkrossad åter igen.
Nej, detta är inte 2007. Detta är 2009 och jag har valt en annan väg.
Kommentarer
Postat av: Skönhetsbloggen!
DU skriver mycket bra. :)
Trackback