min kropp är två personer.
den ena vill ha mitt förflutna och den andra vill ha min framtid.
båda delarna har sån otrolig kraft av känslor att dom skriker mot varandra.
det ekar i mitt huvud och det hela slutar med tårar.
jag orkar inte höra detta mer. den ena sidan tar alltid över den andra hela tiden och det blir frustrerande eftersom jag inte kan få det som den sidan vill ha.
det känns verkligen som man slits i stycken och jag kan inte vara mig själv om det inte har med mitt förflutna att göra.
Kan man inte bara få alltid serverat på ett silverfat och få allt att gå sin väg?
Eller som när man var liten, man trodde att man skulle växa upp, bli kär och sen var allt klart?