varför ska det vara så svårt att vara barn?
barn med skilda föräldrar.
allt skitsnack man hör mellan dom samtidigt som
de planerar att åka iväg på en konsert tillsammans.
hur man tar det som barn. är efter 9års lyssnande,
väldigt tröttsamt och äckligt att höra på.
en typsik svensk svensson-familj som sprack.
hur de inte ens verkar försöka för barnens skull
att vara sams om någonting och inte skrika på varandra.
jag har inte brytt mig om skrikandet och tjatandet så mkt
mellan år 02-08, men nu orkar jag inte ha det likadant
år 2009. jag vägrar.
jag är ett typiskt skilsmässobarn.
med bråkande föräldra den ena sekunden och sams i den andra.
men frågande om vart man ska bo och varför man bor hos den andra
och inte bara hos en av dom.
likadant med andra saker som jag vägrar ha i mitt liv 2009.
det är en speciell person som jag inte mår bra av.
även om jag inte mår bra av denna person så vill jag fortfarande
ibland träffa honom.
jag är svag, jag har svårt att säga nej och det har blivit ett resultat
av en "speciell" kompis, och jag vill inte ha det så längre.
tror jag iaf. jag har börjat inse det nu efter vad alla har sagt till mig
om denna personen.
idiot-player-kåt-rövhål-konstig-störd m.m.
låter detta som en bra "kompis"? nej.
jag kommer tvinga mitt huvud att tänka att jag förtjänar någon
bättre än dig, jag förtjänar att må bra och jag förtjänar inte att bli
nersmutsad så som du behandlar mig,
och jag vill inte ha dig i mitt 2009 !

mitt 2009 ska bli en nystart för mig.
gå vidare med livet.
störa mig midre på saker som kvittar
och inse vilka det är som behandlar mig som skit
och göra mig av med dom.
jag ska helt enkelt må bra och fokusera på skolan !
jag måste ta bort det jag mår dåligt av.

mitt 2009, mitt 2009, mitt 2009, mitt 2009