jag vet inte hur jag ska beskriva denna känsla.
allt jag ber om är bara lite umgänge.
jag kan inte ta mig igenom detta ensam.
du måste hjälpa mig med detta.
it takes two.
det känns som att man bara vill lägga av med allt.
jag känner för att bara försvinna ett tag och sedan när allt
är bra igen så kommer man tillbaka som sitt vanliga jag.
jag kan verkligen inte förklara hur jag tänker för tillfället.
jag hoppas bara ni andra kan stå ut och stötta mig
för jag har verkligen såååå ingen aning vad som händer runt
omkring mig nu.
jag mår dåligt över allt känns det som.
varenda liten sak jag hör får mig att må dåligt och jag
tar allting för personligt!
p.g.a. detta förlorade jag en underbar person.
detta är inte jag!
jag står på mig själv och bryr mig inte om saker som inte är sant
om mig.
men ngnstans på vägen har jag tappat mig själv liksom.
jag ber dig/er bara att hjälpa mig.

detta kanske är tillräcklig med förklaring till hur jag har bettet mig
mot dig och jag ber såå mkt om ursäkt.

folk kommenterar och säger till mig att jag är stark och
att jag klarar mig igenom allt detta,
när det känns som att jag kan kollapsa när som helst..
jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till längre.
jag gör verkligen inte det.
mitt huvud skriker åt mig.
mitt huvud är fullt av skamlösa, rövhåliga tankar
som bara trycker ner mig hela tiden.
vartenda litet ord blir fel för mig.
varför?
vad fan ska det vara bra för ?!